Få uppgifter är så intressanta som ett krematorium. Här ska värdighet samsas med komplex teknik och logistik och kylföraving förenas med sorg. Vi blev förstås mycket hedrade av att bli inbjudna till ett parallellt uppdrag för ett nytt krematorium i Umeå.
Personalentré, kisttransporter och begravningsentreprenörer har sin gemensamma angöring i sydväst, där även garage och personalparkering är placerade.
Avlastning av kistor sker under tak, i en trygg och skyddad miljö. Den genomgående körvägen gör att inga backningsrörelser behövs, vilket skapar en smidig och säker hantering.
I sydväst ansluter ringleden – en diskret men viktig länk för arbetsfordon och transporter inom kyrkogården. Den slingrar sig vidare genom landskapet och leder till materialgården i norr.
Besökare närmar sig byggnaden från nordost. Infarten sker via den befintliga vägen från Riksvägen, vid det tidigare upplaget för vägmassor. Det första som möter blicken är ugnshallens höga volym och ceremonilokalens stillsamma närvaro.
Från besöksparkeringen leder en kort stig genom skogen till entrén, en vandring som ger tid för eftertanke. En tillgänglig parkeringsplats finns precis vid ingången för dem som behöver komma nära.
Från kyrkogården når man krematoriet och ceremonilokalen via en bro över ravinen – en symbolisk passage mellan kyrkogården och krematoriet.
Söder om krematoriet lever skogen. Här rör sig ryttare, skidåkare och orienterare genom landskapet. Verksamhetsdelen av byggnaden ligger lågt och stilla, i harmoni med omgivningen, medan träden får och omsluta byggnaden.
Byggnaden vilar på enkla, ärliga material som hör skogen till – sågat trä, sten och rostigt stål. En sparsam palett, men sammanfogad på olika sätt för att skapa nyanser och variation.
Former och volymer är rena, nästan arkaiska. Här har funktionen fått styra uttrycket. Beroende på varifrån man närmar sig byggnaden, visar den sig på olika sätt – ibland massiv och kraftfull, ibland lågmäld och inbäddad i landskapet. Ugnshallen och cermonilokalen har fått sin egen karaktär och volym.
Krematoriet är en plats för de döda. Men också för de levande – för dem som sörjer, minns och tar farväl. Samtidigt är det en arbetsplats, där vardagen pågår, där kollegor möts och där skratt får ta plats i fikarummet.
I vår planering har vi skapat en tydlig uppdelning. De rum där besökare rör sig är samlade i nordväst, med en egen entré som ger dem en avskild och värdig väg in. På motsatt sida finns inlastningen och personalingången, funktionellt placerade för att arbetet ska flyta smidigt och ostört.
Krematoriets hela raison d’être är att förvandla döda människokroppar till aska. En process som måste ske med största värdighet – men också i en miljö där de som arbetar har goda förutsättningar att utföra sitt arbete.
I vår plan har vi skapat ett rakt och lugnt flöde, där varje steg sker med omsorg. Från inlastning, genom kylrum och bisättning, fram till elden i ugnen – en stillsam och genomtänkt väg, där praktiska behov och respektfull hantering går hand i hand.
Sten hör jämte trä skogen till. Vi arbetar med gabioner i väggar, murar och i landskapet. Det är en rationell och ekonomiskt försvarbar metod för att bygga med sten. Både tidlös och samtida.
Skogen, timmret och virket. Mer behöver knappt sägas. Vi arbetar hellre med sågat än hyvlat trä – även inomhus. Vi är inte rädda för att visa hur trä förbinds med trä – skruv, spik och beslag är valda med omsorg och får synas.
Trä återfinns bland annat i fasader, inredning och takstolskonstruktioner. Cermonibyggnadens har ett faltak.
Där trä och sten inte räcker använder vi helst rosttrögt stål (”Corteen”). Den återfinns i fönsterbleck, skyltar, fasaddetaljer och – om det visar sig tekniskt möjligt – som ytskikt på vissa tak.
Gabionernas stålkorg utförs helst i rostttrögt stål om det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart.
Förslaget togs fram av Albin Arkitektur i samarbete med Jöel Jouannet på Byggnadskonst AB